En av de värsta dagarna i mitt liv....
Det började som vanligt med att Matte gick upp och åt frukost med mig. Men sen föll hela min dagsplanering.
Jag blev intryckt i en sk transportväska och Matte tog på sig ngt som kallas cykelhjälm innan hon tog väskan på ryggen. Sen cyklade hon med mig, ca 5,5 kg katt, flera kilometrar. Jag talade om för henne att jag ville ut med jämna mellanrum, men lät inte lika illa som när jag får åka bil säger Matte. fast hon flåsade värre än jag lät kan jag lova.
Transportväskan som Matte hade på ryggen när hon cyklade med mig.
Sen kommer det riktigt läskiga, när hon kom fram så såg jag att vi var hos sticktanten. Hjälp!!!
Hon lyssnade på mitt hjärta då Matte berättat att jag blir andfådd när jag leker. Skvallerbytta!!
Men det hördes inget där så då trodde jag att vi var klara, men då blev det ännu värre.
De tog lilla rädda mig som skakade av rädsla och satte i en bur. 2-beningarna pratade om ngt som kallades röntga, medan jag försökte göra mig så liten som möjligt. Sen försvann Matte och jag var helt själv bland dessa främmande människor som jag absolut inte gillar.
Sen kom en av människorna och motade in mig i en mindre bur som hon bar in i ett rum, när hon öpnnade buren tänkte jag att nu måste jag försöka smita. Så jag far ut och försöker desperat hitta utvägen verkligen klättrar på väggarna, men icke. De får tag i mig och nu är jag andfådd som jag blir och det tyckte Matte var bra att de fick se även om det var synd om mig. De gör den där röntgen saken och sen får jag gå tillbaks till den stora buren.
Efter jätte många sjuttiåttio timmar säkert så kommer Matte äntligen tillbaks och hämtar mig, men innan vi åker så pratar hon med sticktanten och de säger ngt om att mitt hjärta och lungor har ngt onormalt på sig.
Så nu får jag medicin och vi ska se om den hjälper, men gör den inte det så ska jag in till ngn som kallas hjärtspecialist på stora sjukhuset för oss djur. Men jag vill inte!!!!
Jag vill ju bara vara en frisk och pigg katt med spring i benen, och inte vill jag att Matte ska vara orolig för mig heller. Så håll tummarna för mig kompisar att jag blir bättre av den medicin jag har nu!
När jag kom hem fick jag iallafall en glad överaskning. När Matte var borta så var hon och köpte några påsar av det där fodret som många av ni kompisar tipsat oss om, Fourfriends. Mums!!
Matte säger att hon ska testa det som godis på katthemmet också, jag hoppas de gillar det.
Nu ligger jag äntligen och sover tryggt i min lilla puff igen.
Tass,Tass//Puma
Uschjam stackars dig. Jag förstår precis hur du kände dig hos stickisen. Nu håller vi tassarna för att meducinen du fick hjälper, så att du blir bra igen.
Usch vilken dag! Vi håller tassarna här också, hoppas att det inte är så farligt.Nosbuff
Men kära nå'n, en sådan hemsk dag du haft! ryser Vad menade de med att ditt hjärta och lungor "har något onormalt på sig"? Är de fel klädda för årstiden eller? Våran Conny, om du minns honom, hade fel på sitt hjärta men han levde som vanligt... ja, fast han fick ju ta mediciner varje kväll, förstås. Hade det inte varit för den stygga ormen så hade han levt nu, det tror både matte och jag. Så att det är något med hjärtat BEHÖVER inte vara farligt i sig... fundilerar... fast jag tycker nog att de kunde ha uttryckt sig lite tydligare. Ligg nu inte och oroa dig, bara! Allting blir säkert bra, skall du se.
Tröstbuff från Imma, abbemissa. Matte skickar en kram till din matte.
Hej Puma,
jag heter Pyssling och är snart 7 år. När jag var liten blev jag väldigt andfådd när jag lekte. När jag var ca 3år upptäckte veterinären av en slump att mitt hjärta slog alldeles för fort, hon gjorde ett ultraljud på hjärtat och konstaterade att jag hade HCM ( hypertrofisk cardiomyopecti tror jag matte sa att det hette) Sen dess har jag ätit medicin, 1/2 Fortekor varje kväll och 1/2 Trombyl var tredje kväll och jag mår jättebra nu ( matte säger att jag är SÅ duktig på att ta mina tabletter -stolt-) En gång om året gör dom ett nytt ultraljud för att se om det förändrats. Fast jag tror nog att det är för att dom vill titta på mitt fina hjärta!!!
Mjau,mjau från Pyssling
P.s. vilken fin ryggsäck du har!
Tack för din berättelse Pyssling! Om jag inte bli bättre av den medicin jag har nu som består av kortison och antibiotika, då får jag in och ultraljudas också när Matte får ta mig till hjärtspecialist.
Men vad är det du jamar! Hoppas att du blir frisk av medukaninen så du slipper åka till hjärtstickisen. Vi håller alla 16 tassar här och matte skickar en tröstkram till din matte som måste vara minst lika orolig.
nosbuffar
hujedajam, vilken hemsk upplevelse du haft Puma! den där stickfarbrorn är bra läskig och dessutom behöva röntgas då ser dom ju vad som finns inuti och det låter läskigt tycker jag hälsar Zoya
Men Puma då, vi håller tassarna att du snart är frisk igen. Kramtass på dig. Nu får du ta det lugnt så inte ditt hjärt försämras
Vi tänker på dig du fina kompis
Tass tass
Åh din stackare! Det lät ju inte roligt alls! Krya på dig och lilla hjärtat nu. Ta snällt din meducin.
Nosgos
Det är inte så ovanligt att vi kissar får äta medicin, särskilt när vi blivit lite, hmm, mognare. Om ditt hjärta inte mår riktigt bra ska du veta att medicinen kan göra så du kan busa jamarmycket utan att bli trött eller andfådd.
Hmm, cykel kanske är liiite bättre än brummis, men man måste ju sjunga några serenader så att matte förstår att man vill komma ut. Även om stickisarna ofta är jättesnälla, så är det liksom inget skoj att vara där. Det kan lukta skällisar och andra katter, så att nosen nästan slår knut på sig. Vi hoppas förstås att det hjälper med den där medicinen du får. Vi håller tassarna! Kurr och burr.
Stackars du :-((( Tazz&Kram
