Ett år sedan....
Max & Måns gjorde ett inlägg om det idag, tack grabbar. Det är såklart jag måste göra ett också.
Jag hade faktiskt inte koll på exakta dagen trots att jag har det inskrivet i min dagbok. Men vår kära gammelmatte påminde mig när jag talade med henne i telefon igår. Vad är det då jag prata om? Jo, att det igår var exakt ett år sedan min älskade Sixten vandrade vidare till de stora jaktmarkerna däruppe.
Han var en katt som var väldigt speciell( så säger väll alla men ändå). Jag hade det svårt i skolan och han var en enorm tröst. Trots att han var väldigt försiktg/skygg bland främlingar så utstrålade han ett lugn som var helt otroligt.
Hade man haft en svår dag så tog man bara upp honom i famnen så rann all oro av en, låg han och sov i mitt rum på natten så sov jag alltid bra och ostört. Den gåvan han gav mig med sitt lugn är verkligen det bästa som hänt mig, nu när han inte finns här längre så har jag tyvärr blivit mer orolig och sovit sämre men det går nog över. De katter jag har nu har inte det lugnet, de är mer energiska i sin energi.
Han var ju den stora bossen i området, så jag hade nog aldrig kunnat flytta honom hit för det hade blivit otroliga bråk innan de andra fattade att han bestämde. Puma är inte sådan utan går undan för det är ju för jobbigt att slåss.
Jag tror att Sixten hade minst halva kvarteret där jag bodde som revir. Väldigt ofta kunde man finna honom liggande inne hos någon granne, på en plats med bra utsikt. Den sista tiden fann till och med vår granne honom lärandes Puma sin stridskonst för han satt bredvid medan Puma fick försvara sig. Minns fortfarande hur sur han blev när han träffade Puma för första gången och gav honom en rejäl avhyvling, men till slut kunde de ju faktiskt även dela säng tillsammans.
Du kommer alltid finnas i mina tankar min specielle herre, RIP Sixten!!!
//Matte Emma
Morrhårs ansikten
Äntligen ett inlägg, irriterande skola Matte har hela tiden.
Idag ska vi visa lite fler bilder på oss små ungar med tema morrhår. Vi har bägge rejäla morrhårsplymar som matte älskar att försöka få på bild. Men ofta blir bilderna suddiga för det är ju så kul att nosa på kameran.
Visst är jag stilig, jamar Ullviva
Hä ä mina ehm mohå i all sin pakt
Hä ä vi bägge två, vet inte vaffö Ullviva glo så konstigt på mej
Skönheten själv igen, gumman.
Morrhårsbild!!
Ännu en bild på Ullviva
Ni kan nog gissa vem av oss som är mest fotogenisk, vissa kan ju inte hålla nosen borta från linsen så att säga.
Njut av bilderna nu så hörs vi igen snart hoppas vi!!
Tass,Tass//Ullviva och Båtsman
Fisk är mums!!!
Vi har fått testa fisk, torsk för att vara exakt. Det var jättegott tyckte vi, men Puma gillar det visst inte längre. Jag hörde att han åt det när han var yngre och den gamle herrn Sixten sa att det var ok att äta men nu gör han det inte.
Det var gammelmatte som bjöd oss, riktigt snällt av henne tycker jag.
Men Ullviva stal mina bitar ibland, hon var bara så fräck att hon bara sprang fram och snodde dem framför nosen på mig och sprang sen iväg och mumsade i sig dem. Tjuv ropade jag efter henne då, men det struntade hon i såklart.
Här bjuder Matte på fisken som blev över för vi fick bara i mindre bitar åt gången:
Mums, fisk är gott!!!
Matte hon snodde min bit....
Kan vi få mer, snälla!!
MEEEEEEEEEERRRRRRR!!!
Matte bara en bit till. Jag har inte tagit så många av Båtsmans, lovar...
Tass,Tass//Båtsman och Ullviva
Utställnings debut på Calmare kattklubbs KM
Hej allihop, här kommer den utlovade rapporten från vår utställningsdebut( nu funkar vårt internet igen och Matte har gjort sina tentor också så nu kan vi blogga). Surpellen Puma fick vara hemma själv och patrullera området medan Matte och vi åkte iväg tidigt på morgonen mot Kalmar.
Burskynket blev äntligen klart tillslut
Vi var inte riktigt tysta i bilen, speciellt jag Båtsman var orolig och det triggade Ullviva.
Men när hon tillslut tröttnade efter att ha testat att ha mig i bilsele(var inte tyst) så tog hon och la in mig i buren med Ullviva. Då blev hon tyst iallafall, medan jag jamade ifrån lite då och då mkt bättre tyckte Matte.
Väl framme så kollades vi så vi var utställningsbara sen var det bara för matte att in och fixa buren med det fina burskynket hon sytt och sedan in med oss. Hon visste redan att Ullviva antagligen skulle vara bland de första då MCO alltid är det och då de går från yngre till äldre så kan hon hamna först med.
Här sitter vi på plats i buren och spanar på allt spännande
En som Matte känner kollade igenom våra pälsar och konstaterade att Matte inte skjölt Ullvivas ordentligt så den var inte så bra tyvärr(bakläxa till Matte) men Båtsmans var bra och jättelen.
Ullviva gick upp som andra men var ensam i sin klass, domare gillade henne för hon var visst bra rasstandards mässigt men det blev ju minus för pälsen. När de sen ställdes hon mot hona så föll hon på päls prepareringen (motståndaren var otroligt fin) men ni skulle se vad sugen han var på Ullviva. Vänta bara till nästa gång när Matte fixat detta med preparering, hon ska öva ordentligt.
Matte träffade en massa trevliga människor och underbara katter, det var så himla kul!! Oss behövde hon inte oroa sig för heller för vi tog det så lugnt i buren som om vi var gjorda för att vara där och vi var snälla mot domarna också. V hade underbara och jätte trevliga burgrannar också. Dagen till ära fick Sören hjälp av en annan i sitt kattgäng, nämligen 12-åriga Signe som gjorde utställnings debut.
Här är de bägge två, Sören och Signe (Hon drog nog mer klappar än han denna gång)
Trots att Sören kanske inte vann bäste huskatt denna gång så fick han ett fint plakat då han blivit vald till Årets katt 2011 i kategorin huskatt (Tack vare alla BIS han fått)-
Hur gick det för Båtsman då undrar ni? Jo, han var faktiskt ensam i sin klass (alltså huskatt långhår) så den vann han ju. Men när de skulle ta ut bästa huskatt så kollade inte ens domaren åt Båtsmans håll utan hon var helt förhäxad av Signe, så det blev ingen BIS titel. Men visst är Sigen en värdig vinnare, tänk att vara 12 år och ställas för första gången och så tar man hem BIS:et. En riktig gosgumma var hon också, fast det är Båtsman med såklart. Till skillnad från Sören så älskar Båtsman att nosbuffas, något han gjorde en del med Matte på domarbordet.
Tyvärr så har jag inga bilder än från visningen av katterna, vår klubb fotograf sa att han fick till några bra på Båtsman så de ska jag kolla. Ullviva var lite svårare men vi får se om det blev något där.
Sammanfattningsvis så måste jag säga att de är perfekta utställningskatter, det är bara Matte som måste jobba på en del grejer. De tog det så lugnt och var så duktiga, vi siktar mot Örebro i februari nästa år om ekonomin tillåter för det är inte billigt.Skulle vara så kul att vara med där så ni som bor där uppe också får träffa mina sötnosar, men vi får se.
Här kommer deras bedömningar också. Ni som kan lite utställnings snack kan ju förklara om de verkar bar eller så för jag förstår inte så mkt ;)
Båtsmans bedömning
Ullvivas bedömning
Chillar och tar det lugnt i buren, perfekt utställnings temperament (Båtsman är ovanligt lugn faktiskt)
Kan även säga att på hemvägen fick de dela bur igen (kommer få göra det i framtiden tror jag innan de blir för stora) då var de så tysta och snälla bara ngt ynka pip ibland från Båtsman.Stannade och åt på vägen och där träffade jag på en som också varit på utställningen även hon nybörjare. Hon sa också att domaren verkligen verkade vilja välja Ullviva men förstod ju varför. Hon föll nog också på prepareringen vad jag hörde, det är inte det lättaste visst.
Väl hemma väntade Puma på att få komma in, men lite svår att få in faktiskt så fick lämna dörren öppen så han gick in medan jag hämtade resten av grejerna i bilen. Sen sov alla sött!!
Har jag missat något och ni har någon undran?? Skriv bara en kommentar så ska jag svara på det :)
Tassat av Matte ( kissarna sover idag med)
